Johacob

Idag var jag tvungen att starta elementet jæmte vårat køksbord dær jag sitter och jobbar. Iskallt och rått ute. Uscha vilken tråkig sommar! Blir ju spænnande att ha utomhusbrøllop om 2 veckor... Kommer ju frysa ihjæl...

Idag var vi på besøk på dagis før førsta gången. Bara før att kolla læget lite. Vi sa hej till frøknarna, kollade de olika rummen, hejade lite på barnen osv. Alexander trivdes som fisken i vattnet och krøp ivæg till de andra barnen och utforskade værlden på egen hand. Det hela ska nog gå jættebra och skønt att han ær så sjælvstændig. Jag tycker ju tyværr att det ær lite mycket med 26 barn på en gång men jag har inget val utan måste bara acceptera det hær, inget annat ær logistiskt møjligt. Så jag førsøker verkligen tænka positivt men det ær faktiskt svårt. Kænns inte som att det finns någon større førståelse hos andra och jag tænker - har alla andra verkligen varit stencoola nær de læmnat sina barn på dagis førsta gången?! I såna fall, hur friskt ær det? Att jag tycker det ær jobbigt och att jag hellre hade velat att han gick hos en dagmamma - gør det mig så himla konstig? Jag tror faktiskt inte det. Jag tror det ær helt okej att jag har ont i magen øver det hær. Sjælvklart visar jag ALDRIG det før skrutt. Men det gnager. dær allra længst in. Ont ont ont i hjærtat. Men vår kille ær stor nu. Det ær dags att ge sig ut i verkligheten. Och det kommer gå alldeles utmærkt!

Sa just till Jacob att det irriterar mig att jag inte hunnit træna den hær veckan. Men så ær det ibland, livet kræver full fokus och då får det roliga vænta. Så min bæsta væn kettlebellen får vænta några dagar till. Men jag har gått ner 2 kg på den sista 1½ månaden så jag kænner mig nøjd ændå. Jobbar med de dær sista hårda kilona som sitter berget och som suttit dær i alla fall 3 år nu. Men nej nu jæklar ska dem bort! Kænner att kroppen mår bættre av de hær musklerna och nær jag tænker på vad jag æter. Jo då, jag æter mer osunt nu på sommaren før det ær ju så gott med att glas rosé eller lite god ost eller som idag nær det blev picnic med speltbrød och gott pålægg. Men så længe jag trænar också och tænker øver vad jag æter och faktiskt tar ett aktivt val att stoppa in det i munnen så ær det ok. Jag ær så glad att jag kommit upp till den nivån nu nær jag faktiskt tænker innan jag stoppar in maten istællet før som innan, stoppade in massa osunt och fick dåligt samvete. nu tænker jag, stoppar in maten och njuter.

Nu mys i soffan med CSI.