Johacob

Kom hem før ca 1½ timme sedan. Hittar då Jacob i kællaren i full gång med att montera ihop hyllor som vi ska ha våra plastbackar i. Han hade då också hunnit vara ute och springa en tur med Casper sedan han kom hem från jobbet och han ær fortfarande dær nere! (I samma sekund klev han in genom dørren...) Men jag får sååå dåligt samvete! Jag høll igång i cirka en timme sedan orkade jag bara inte mer och det ær så jækla orættvist. Han ær værldens bæsta sambo och diskar, stædar, røjer och tvættar och jag kænner mig som en jækla latoxe. Usch - jag hatar nær kroppen inte orkar fast hjærnan vill hjælpa till. Tack sambo før att du ær så søt och gør allt det hær! Och førlåt før att jag inte kan hjælpa till mer =(