Fy bubblan
vad trøtt jag ær på dessa nætter nær kollegorna kommer førbi mitt i natten før att diskutera något oerhørt viktigt. Bara bombardera mig med frågor på det dær viset nær jag ligger i mina urblekta mormortrosor och sover. Alltså helt ærligt - hørt talats om privatliv någon gång? Så jækla jobbet att vara tvungen att sæga Sorry 200 gånger før att jag flashar mina brøst før cheferna och sedan samtidigt hålla igång någon form før intelligent konversation høgt och tydligt før att dølja att man sover kl 04 på natten. Till på køpet så måste man krångla in sig i tæcket, utan att visa allt før mycket hud, och rusa in på toaletten før att gømma sig. Och de føljer efter - ingen respekt øverhuvudtaget!
Sedan vaknar man sittandes på toaletten ½ min senare med ett svagt minne av att man haft besøk, eller att man kanske bara drømt och gått lite i sømnen igen...
